0
0
Texten är hämtad från Yvonne Johanssons bok
Ångbåtsbryggan låg först vid Älvnäs gård. Någon gång, antagligen vid 1930-talets början, då det blivit för grunt vid gårdens långa brygga byggdes en hög kraftig Brygga vid Yttre Näset.
Enligt Lennart Rydberg, ordförande i stiftelsen Skärgårdsbåten, så verkar Älvnäs ha trafikerats av ångbåtar i två perioder. Dels från 1870 till någon gång på 1910-talet, dels från 1934 till slutet på ångbåtstrafiken i Långtarmen 1943. Här ett sammandrag av utvecklingen av ångbåtstrafiken vid Älvnäs. För er som vill veta mer hänvisas till Lennart Rydbergs bilaga.
På 1800-talet var ångbåtstrafiken livlig och många konkurrerande bolag bildades. Vi vet att Träkvistabonden Fredrik Andersson på Mellangården 1 hade 2 aktier i Ångfartygsbolaget Svartsjölandet som började gå i Långtarmen 1869. Det var vanligt att bönderna satsade i ångbåtstrafiken för frakten av jordbruksprodukter och resor till stan. År 1884 sattes ångaren ”Nya Svartsjölandet” in av ett konkurrerande rederi. Den nybyggda ångaren Säbyholm angjorde Elfnäs åren efter och sedan från 1895 till 1904. På dess söndagsturer spelade Skå-Knutte dragspel . Några år trafikerades Elfnäs även av Brage och Gunhild. Redan före 1910 tycks tilläggen vid Elfnäs gård ha upphört enligt Lennart Rydberg.
Under 30-talet och även under kriget angjordes Älvnäs sommartid och inpå hösten av reguljär ångbåttrafik. Från 1934 återfinns Elfnäs som trafikbrygga och anlöptes då av ”Nya Svartsjölandet” som fick smeknamnet ”Svarten”. Dess mångårige kapten Adolf Fredrik Pettersson kallades ”Potatis-Pelle” då befälet ombord sålde potatis i stan som ombud för bönderna. Nya Svartsjölandet lade till morgon och kväll vid Elfnäs till år 1937 då den såldes till Waxholmsbolaget och fortsatte att gå i skärgården under namnet Västan. En enkelbiljett till Elfnäs kostade 1:25 kr.
Det var inte slut med ångbåtstrafiken efter 1937, sommartid utgjorde sommargästerna ett underlag. Varutransporterna hade till största delen gått över till lastbilarna. Sedan Nya Svartsjölandet upphört trafikerade Ena III och motorfartyget Muskö I Älvnäs varsitt år. De följande åren gjorde ett antal ångare mer eller mindre kortvariga försök i området.
Sommaren 1940 ända till oktober trafikerades Långtarmen med tillägg i Älvnäs av ångaren Engsö som var förhyrd av kapten Gustafsson. Fartyget förhyrdes senare under kriget av militären.
År 1941 var det endast trafik lördag-söndag med Kvicksund därefter övertogs alla dagars turer av ångaren Gustaf Lagerbjelke. Fartyget var byggt för långväga trafik och kan inte ha passat särskilt väl för täta tillägg vid de många bryggorna i Långtarmen. Det gällde till hösten 1943, sedan var det slut med ångbåtstrafik i Långtarmen. Bussarna hade med hjälp av gengas kommit tillbaka i nästan tidigare omfattning.
Ångbåtsbryggan fanns kvar ännu i slutet av 50-talet men förföll och togs bort. Det gick även annan trafik på Långtarmen: pråmsläpen med sand från alla grustäkter på Ekerö och Munsö, ibland ända upp till 10 pråmar kunde man ha på släp genom Tappströmskanalen med broöppning som följd och långa köer.
Här ute vid ångbåtsbryggan var det också en populär badplats på somrarna, Badberget. Det var lite extra spännande när Nacka hälsade på sin moster och var här och badade.
Yvonne Johansson
