Några glimtar ur Älvnäs historia (2 av 4 >)

En berättelse skriven av Sven Sahlström
Älvnäs i forna tider

Öarna i Ekerö nuvarande kommun har haft en central betydelse i Svearikets historia.
De tillhör landets fornminnestätaste trakter med gravfält, runstenar och andra fornlämningar som vittnar om en omfattande bebyggelse redan under yngre järnåldern. Under sten- och bronsåldern låg fortfarande stora delar av öarna under vatten och deras högsta delar stack upp som karga skär ur havet.

Men från cirka år 400 e Kr fanns en betydande handels- och verkstadsplats på Helgö som efter några hundra år förlorade i betydelse och efterföljdes av Birka på Björkö, som var Sveriges första stad. De omfattande utgrävningar som bekostats på dessa platser visar vilken betydelse de tillmäts. Av oklar anledning övergavs Birka i slutet av 900-talet och efterföljdes av Sigtuna. En anledning anses vara att sjölederna, som vid denna tid var de viktigaste kommunikationsvägarna, förändrades genom fortsatt landhöjning.

Leden mot söder via Södertälje kan ha blivit för svårframkomlig, liksom leden österifrån via Långtarmen som grundades upp mellan öarna Ekerö, Kersön och Munsö.
Bygden förlorade dock inte i betydelse genom att dessa orter försvann. På Adelsö fanns en kungsgård vars rester ännu är synliga, Alsnö hus. Där utfärdade Magnus Ladulås år 1280 Alsnö stadga som bekräftade Birger Jarls fridslagar. Ytterligare en kungsgård fanns i Husby på Munsö, och stormansgårdar som Ekebyhov, Stavsund, Kaggeholm, Rastaborg och Skytteholm tillkom. Flera mindre gårdar fanns redan på järnåldern, t ex Närlunda - namnet sägs hänföras till en offerlund till gudinnan Nerthus - Nyckelby och sannolikt även Asknäs vid Ekerö kyrka. Om den sistnämnda gården, som vi ska se får betydelse för Alvnäs, berättas i Erikskrönikan att år 1206 blev dess ägare ihjälslagen av ester. Hustrun bådade emellertid upp folk som tog upp jakten på förövarna och besegrade dem vid Estbröte utanför Gällsta ö.
Älvnäs gård kan med säkerhet dateras till 1100-talet. Den "ruin" som finns vid bussarnas ändhållplats är nämligen rester av en kastal,dvs ett försvars- eller bevakningstorn samtida med kyrkan och av samma typ som finns iVisby ringmur. Läget är strategiskt med utsikt åt två leder, Tappström som då var ett sund och Lullehov, mot de inre delarna av Mälaren. Den är alltså inte som traditionen säger rester av ett tegelbruk. På de närmaste tomterna, Koltrastvägen 1-5, fanns före bebyggelsen terrasseringar, dvs husgrunder lika gamla som kastalen, och man har där i jorden funnit bl a egendomligt formade yxor. Platsen är emellertid inte närmare undersökt, endast ytligt i samband med byggandet av vändslingan på 1960-talet. Eftersom gravfält saknas kan någon äldre bebyggelse inte styrkas - under järnåldern begravdes de döda i närheten av boplatsen. Möjligen kan det ha funnits ett gravfält fast det varit otydligt och försvunnit i samband med bebyggelsen. Kastalen sägs också ha skattats på sten vid vägbyggandet.